Ni minns kanske för en tid sedan när Lennart Jonsson (SD) försökte att ta en plats från Socialdemokraterna i fyllnadsvalet efter Sven-Ove Johansson (S), som flyttar från kommunen och därför avsäger sig samtliga uppdrag? Omröstningen i sig är intressant och ett exempel på dålig demokratisk disciplin hos vissa partier/ledamöter i fullmäktige. Förutom SD Mölndal och Lennart Jonsson som regelmässigt struntar i både lagar och parlamentariska överenskommelser, och som inte ens orkar ta sig an de två Kommunstyrelse-platser han miste när han först valde att rösta in två personer i Kommunstyrelsen för att sedan se till att dessa blev uteslutna.
En enkel förhandling med dessa personer (oss) och t.ex bolagsplatser i utbyte mot Kommunstyrelse-platser hade löst Lennart Jonsson och SD Mölndals problem. Men istället för att vara konstruktiv drar Lennart Jonsson (SD) igång en smutskastningskampanj, som uppenbart en del kognitivt svaga ledamöter i KF väljer att tro på (för det är ett val dessa ledamöter gör). Istället för en konstruktiv lösning så stöttar dessa istället Lennart Jonsson (SD) i varje bolagsval, där SD Mölndal inte längre klarar sig på egen hand. Ett mycket märkligt beteende.
Detta straffade sig i fyllnadsvalet där Lennart Jonsson (SD) misslyckades med att ta platsen från Socialdemokraterna. Detta är platser som är fördelade mellan de bägge samverkansgrupperna, Samverkan för Mölndal (SfM) som representerar majoriteten och Valtek-22 som representerar oppositionen. Till det kommer en tredje samverkansgrupp. Denna består enbart av SD:s 6 ledamöter.
Det tillkommer också en komplikation att oppositionen inte är samlad. Det finns tre partier som uppträder parlamentariskt vuxet i kommunfullmäktige. Det är Moderaterna, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Det senare ingår i Valtek-22. Dock numera alltmer sällan. Utfallet i omröstningen blev: Med 46 röster för Maka Achalbedachvili (S), 8 röster för Lennart Jonsson (SD) och 7 blanka röster beslutar kommunfullmäktige att nominera Maka Achalbedachvili (S). Här kan vi notera att SD Mölndal fick stöd av ytterligare en (1) ledamot, samt att hela sju (7) ledamöter inte ville stå upp för den fördelning som valsamverkan gav. Något man tycker är livsviktigt när det gäller bolagsvalen. Nu var det inte viktigt alls, vilket manifesterar det svaga politiska ledarskapet hos oppositionen, eller snarare ”grönblå” delen av oppositionen. Det är noterat av övriga partier. Garanterat. Vilka dessa sammanlagt åtta (8) ledamöter är går inte att fastställa. Omröstningen var sluten. Men vi vet att M, S och V höll sig till den fördelning som råder sedan tidigare och att detta var Socialdemokraternas ”plats”. Vem som stödde SD Mölndals misslyckade kuppförsök vet vi inte, inte heller vilka de sju (7) ledamöter var som röstade blankt. Men sannolikt hittar vi dem hos ”grönblå” , vilka som bekant varje år i februari månad skitar ner sig genom att stödja SD Mölndal i bolagsvalen (en sak SD hade kunnat hanterat internt) och utan att få något som helst tillbaka. Absolut ingenting. Kanske tjatig upprepning, men jag har under mina sammantaget snart 20 år i kommunalpolitiken aldrig upplevt något liknande. Partier som inte vill ta platser och flytta fram sina positioner? Varför finns dessa ens i politiken? Svaret är lika enkelt som tragiskt. Det finns inga sådana partier, utom i Mölndal.
Vi vet om att det finns drömmar om en ”småpartiallians” bland en del ledamöter. Kan återkomma i det ämnet, men det är just bara drömmar. Som redan noterat ovan finns det ingen samlad opposition i Mölndal. Och även om Vänsterpartiet är förtegna om sina strategier är det tämligen klart att något samarbete med SD Mölndal i en ”småpartiallians” knappast står högt på dagordningen. Då är ett samarbetsavtal med ”Samverkan för Mölndal” (SfM) i händelse av att S+M inte når egen majoritet långt mer sannolikt. I synnerhet som dessa tre partier under hela mandatperioden har uppträtt vuxet, strategiskt och genomtänkt.
Men hur är det med Lennart Jonssons syn på Räddningstjänst?
Tidningen Tjugofyra7 som ges ut av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och bevakar utvecklingen inom MSB:s ansvarsområden. Tidningen ska stimulera till debatt i dessa frågor och endast ledaren är MSB:s officiella linje. – Där väljer Lennart Jonsson (SD) att gå till storms mot brandmännen och frågan om 24-timmarspass i kollektivavtalet.
Vare sig arbetsgivarorganisationerna eller arbetstagarorganisationerna har något emot 24-timmarspass. Det är en förhandlingsfråga och en fråga om utformning. Här kan vi notera att en liknande fråga är scheman inom Hemtjänsten och där intar Lennart Jonsson och SD Mölndal (dock ej Sverigedemokraterna som parti skall tilläggas) samma personalfientliga ståndpunkt. Där vill åtminstone partiet Sverigedemokraterna ha sammanhållna dygnspass, arbetsskor, goda villkor och löner för vårdpersonal. Något SD Mölndal motsatt sig i varje budget. Idag fungerar 24-timmarspass på dispenser. Marcus Aronsson som är brandman och arbetar inom Södra Älvsborgs Räddningstjänstförbund har skrivit en debattartikel i ämnet.
Lennart Jonsson väljer att replikera på debattartikeln och utgår naturligtvis (som alltid) ifrån sig själv ”Jag och andra som jobbade som brandmän då hade inga problem att jobba delat dygn, även om helgerna ofta var inblandade i ett arbetspass mer än alltid ledig.” Efter att ha varit i kontakt med många personer som haft med Lennart Jonsson att göra, kan jag konstatera att flertalet av dessa säkert var nöjda med att Lennart Jonsson var på jobbet eller på ett moderatmöte, och inte hemma. I tid är vi alltså här på 1970-talet, alltså för ungefär 50 år sedan. Lennart Jonsson har själv, med en märklig stolthet, på ett möte i SD Mölndal proklamerat att hans barn inte vill träffa honom, vilket på många sätt är fullt förståeligt. Ur barnens synvinkel.
Han får svar på tal av Marcus Aronsson, ”Lennart Jonsson, som beskriver sig med många “f.d.-titlar”, har onekligen en lång erfarenhet bakom sig. Men den tid han refererar till, med delade dygn och en helt annan samhällsbild, är långt ifrån den verklighet vi brandmän och befäl lever i i dag. Låt oss vara ärliga – 70-talet är knappast känt för sin goda arbetsmiljö” Värt att notera är att Marcus Aronsson inte saknar sinne för humor och avslutar med ”Som avslutning återstår det väl bara att invänta de rapporter och dokumenterade tillbud som Lennart och hans kollegor har sammanställt under de senaste 20 åren, som skulle visa att 24-timmarspass är en säkerhetsrisk. Vi väntar med spänning. Annars kanske Lennart kan lägga till epitetet “f.d. debattör” till sin lista.”
Finns ingen anledning att ta ytterligare debatt när man har blivit avklädd in på bara skinnet. Ingen vettig människa hade gjort det. Men nu har vi med Lennart Jonsson att göra och då kommer det naturligtvis en replik, som föga förvånade (vi känner igen det vi det här laget) är en upprepning av Lennart Jonssons förskönande CV. Tyvärr framkommer det inte av hans CV att han blev bort-budgeterad av Stenungsunds Kommun, inte heller att Göteborgs Stad tvingades lösa ut honom med en årslön och inte heller att han fick sparken från Brandskyddsexperten och fick tillbringa sina sista år innan pensionen på a-kassa. Istället låter det så här ”När pandemin kom fick jag möjlighet att gå i pension redan som 63-åring, lite i förtid.” – En ren lögn. Vi vet det och har det belagt. Lennart Jonssons arbete som brandman inskränker sig till fyra år i början av 1980-talet. Han slutade som brandman i december 1983. Det är 42 år sedan. Närmast svart bälte i bitterhet, i över 40 år har alltså Lennart varit bitter över att han inte fick fortsätta arbeta som brandman i Göteborg. Svårslaget.
Vi får i och för sig veta att Lennart Jonsson (SD)”Driver frågan om återställning av insatsresurserna hos räddningstjänsten för Mölndals del som bland annat saknar ett höjdfordon sedan många år och i regionen återskapande av tillgången av ambulanser till det antal som fanns på 80-90-talet.” Det är också det enda han gör. Men det får vi inte veta. Samtliga budgetar med Lennart Jonsson som gruppledare har varit en katastrof. Vi minns också när han helt nyligen ville återkalla givna bygglov och att vårdpersonal skall vara utan arbetsskor och använda sina egna bilar…
Lennart Jonsson (SD) är på många sätt både räddningstjänstens personal och personalen inom vårdens främste fiende! Detta oftast helt stick i stäv med den politik som Sverigedemokraterna i riksdagen och många andra kommuner står för och som han är invald för att företräda. Sverigedemokraterna har inget problem med detta, vilket kan synas märkligt. Det kommer naturligtvis straffa sig i valet-26 när SD Mölndal inte har någon politik samt att S och M kommer att punktera varje lögn från Lennart Jonsson och SD Mölndals sida. Återstår de grönblå partierna L, C, KD och MP som valt att backa upp SD Mölndal. Utan fördelar. Sannolikt kommer majoriteten att framhäva även detta i kommande valrörelse.
Marcus Aronsson ger Lennart Jonsson (SD) en slutreplik: ”Men det är inte dina prestationer eller din personliga historia vi debatterar här – det är frågan om arbetstidsregler för dagens räddningstjänst.” Och där Marcus Aronsson konstaterar fakta, stick i stäv med Lennart Jonssons fabulerande, i att ”Majoriteten av arbetsgivarna är för dygnspass”. Där kunde det hela ta slut. Men…
Lennart Jonsson försöker helt insiktslöst debattera mot brandmän i deras egna grupper
Det tar naturligtvis inte slut där. Vi har med en person att göra som har personlighetsstörning som präglas av självupptagenhet, självförhärligande och överdriven tro på den egna förmågan (vi har det belagt). Tragiskt i sig, då det förstört väldigt mycket i Lennart Jonsson yrkesliv, såväl som privatliv. Det finns hjälp och behandlingar att få, men en förutsättning för det är att det finns en sjukdomsinsikt. Det finns forum i sociala medier för personal inom räddningstjänst mm. Ett sådant, och det största är R.A.P.S ett forum för personal inom räddning, ambulans, polis, sjukvård, SOS, kriminalvård, tull, väktare, och kustbevakning.
Där fortsätter Lennart Jonsson sin strid som en ”Don Quijote” mot 24-timmars dygnspass med samma hänvisningar som tidigare, men nu är det 80-tal. Då hade Lennart Jonsson redan gjort sig omöjlig på varje brandstation i Göteborg. Han har sedan dess inte arbetat inom Räddningstjänsten i Stor-Göteborg. Han har sökt, säkert ett 100-tal tjänster genom årens lopp, men är inte välkommen tillbaka. Alla förstår varför. Utom Lennart Jonsson. Här får vi veta att om det inte passar med delade dygn (som för 50 år sedan) så kan brandmännen istället ”t.ex. köra taxi med dygnspass, jobba i gruppbostad med dygnspass eller kanske på McDonalds” – Då undrar man ju lite, VEM SKALL KÖRA HÖGHÖJDSFORDONET I MÖLNDAL?
Ryktesvis, men det har vi ännu inte fått bekräftat, begär Lennart Jonsson ut anställningshandlingar på alla med chefsbefattningar inom Räddningstjänsten i Stor-Göteborg. Vad han skall ha dem till kan man undra. Men knappast något konstruktivt. Det kan vi utgå ifrån. De som på olika sätt stöttar Lennart Jonsson i hans gärningar, allt från gruppledare i andra partier, stödet i bolagsvalen, SD-VGR kommer naturligtvis påföras sin del av ansvaret. Därför att man inte gjort det andra som kommit i kontakt med Lennart Jonsson under årens lopp har gjort. De har gjort sig av med Lennart Jonsson på ett eller annat sätt. Moderaterna är här ett föredöme som valde att lägga inte ett, utan två ärenden på Lennart Jonsson för att bli av med honom.
Tyvärr kommer detta beteende, till följd av personlighetsstörning, att gå igen. I varje sammanhang som Lennart Jonsson har tillträde till.
Hans Wessberg
redaktionen@wessbergconsulting.se