Europaparlamentsvalet i Sverige och i Mölndal 2024

Den 9 juni förra året (2024) hade vi val till Europaparlamentet. Ett val som inte brukar röna något större engagemang hos lokal- och regionalpolitiker. Det är i huvudsak partiernas kandidater till Europaparlamentet och en del rikspolitiker som kampanjar. Övriga deltar mest som kampanjarbetare. Med tanke på att SD la en hel del pengar på EU-valet även lokalt, 77 037 kr, minus ett bidrag från distriktet på 30 000 blir det ändå ansenliga 43 037 kronor kvar. Det är för övrigt det lokala partistödet som använts som kampanjpengar. För distriktets del handlar det om partistöd från Västra Götalandsregionen.

Om dessa medel skall användas till ett Europaparlamentsval får anses vara ytterst tveksamt. Sannolikt inte olagligt, men klart olämpligt. Men så länge ingen ställer några frågor går det utmärkt för SD att göra lite som de vill. Vi la pengar även på vår tid, men vi kritiserade upplägget och fick tillbaka pengarna från riksorganisationen efter den kritiken. Vi var långt ifrån ensamma kritiker. Då. Sedan dess har SD valt att massutesluta aktiva runt om i landet för att få fogligare föreningar och distrikt. Det är därför denna kostnadspost dyker upp. Saknas helt ryggrad och känsla för anständighet inom SD numera. Tvärt emot den utveckling man hade hoppats på. Det är en sorg, men det går över det också.

Om Europaparlamentsvalet nationellt
För Sverigedemokraternas del började valrörelsen med att Jimmie Åkesson den 25 april presenterade valrörelsen i Svenska Dagbladet. Huvudbudskapet var ”Mitt Europa bygger murar” och en kampanj med lite annorlunda formspråk. Redan här börjar det glappa lite för SD. Därför att i valmanifestet på sin egen hemsida återfinner vi inte detta formspråk alls. Valmanifestet är uppdelat i nio olika frågor och den för SD så viktiga migrationspolitiken, som också är kampanjens huvudbudskap kommer först på sjätte plats i valmanifestet. Kan synas som små detaljer, men djävulen sitter ofta i de små detaljerna. Att man har ett sammanhåller formspråk och lyfter fram kampanjens huvudbudskap borde vara självklarheter.

Till kampanjen hör också en valfilm. Den lider av samma ångest inför kampanjens huvudbudskap. Det dröjer in till andra spelminuten i valfilmen innan budskapet ”Mitt Europa bygger murar” dyker upp. Då är det bara 30 sek kvar av hela filmen. En mycket märklig disposition. Dessförinnan har vi fått se ett tämligen osammanhängande potpurri av gammalt överblivet ”Stoppa Sosseriet” och en ovanligt kort och rundlagd Jimmie Åkesson gå omkring i olika hattar och italienska fotbollslandslagets (!) matchtröja. Filmningen gör verkligen inte Jimmie rättvisa och valfilmen är kliniskt befriad från svenska flaggor och nationalism. Vilket för övrigt är den del av den städning som partiet gjort sedan november 2022. Svenskt är inte något fint och eftersträvansvärt för Sverigedemokraterna längre. Det börjar alltså inte så bra och man får en svag känsla, så här långt, att kampanjbudskapet är något man helst inte vill kännas vid. Något som är besvärligt och svårhanterligt. Det är verkligen ingen bra start på en kampanj. Men det skall bli värre.

Den 7 maj sänder TV4:a första avsnittet av ”Kalla fakta – Undercover i trollfabriken”. Det är en tunn soppa i två delar om de ”trollkonton” som administreras av SD:s kommunikationsavdelning. Joakim Wallerstein som är SD:s kommunikationschef går ut i bl.a tidningen Resumé, som är lite av en branschtidning för kommunikations- reklam och public affairs och säger ”Som vilken kommunikationsstrategi som helst”. Det visar sig också ganska snart stämma då flera andra partier också använder sig av ”trollkonton”, om än i mindre skala än SD. Det kunde stannat där, om SD hade hållit sig till sin egen instruktion för kommunikation i media, vilken i korthet går ut på att: Håll tyst och skicka allt uppåt, vilket är till Joakim Wallerstein. Det gjorde man inte, eller rättare sagt Jimmie Åkesson gjorde inte det.

Här blir det ett problem för SD. För hur skall man hantera en partiledare med dåligt omdöme och samtidigt en status som närmast helig i partiet? Det gör man inte. Joakim Wallerstein sparkar den kommunikatör som figurerade i reportaget och checkar sedan ut från Europavalskampanjen. Vi hör och ser inget av Joakim Wallerstein efter detta. Det är istället Jimmie Åkesson som tagit kommandot. Det blir inte bra.

Den tunna soppa som TV4:a kokat ihop och som ganska snart skulle svalnat av sig själv kommer nu Jimmie Åkesson att hålla liv i under hela valrörelsen. Genom att eskalera och höja tonläget bortom både lämpligt och vettigt går nu kampanjen helt överstyr. Den sk ”trollfabriken” som för länge sedan skulle försvunnit i medias tidslinjer lyfts nu upp av Jimmie Åkesson som en ”gigantisk påverkansoperation”. Inte bara det, nu pågår också det ”folkutbyte” som SD tidigare avfärdat som konspirationsteorier och bl. a kostade det Stefan Borg (SD) i Hörby uppdraget som kommunstyrelsens ordförande. Det råder ingen tvekan i spelet kring Stefan Borg (SD) att SD centralt tog avstånd från folkutbytesteorier och beordrade honom att avgå. Alla som har varit aktiva i SD vet hur det fungerar. Nu är denna typ av lappkast inget problem för SD, inte heller att Mattias Karlsson jagar alla Sverigedemokrater som ens tänker folkutbyte med blåslampa. SD har ett omfattande lager av dubbla måttstockar och Jimmie Åkesson har naturligtvis egen nyckel dit. Annars överlever man inte i ett parti i över 20 år där den interna huvudprocessen är att slå ihjäl och sticka kniven i partikamrater. Men det finns ett problem och det är väljarna.

Det blir inte bättre av att SD:s toppnamn till Europaparlamentet vädrar sina gamla unkna värderingar från tiden i nätverket Engelbrekt, i praktiken en tummelplats för den svenska ZOG-högern. Bara några dagar före valet den 31 maj, avslöjar Charlie Weimers sina tankar om att samarbeta med ryssvänliga partier. Han ställer upp i Expressen på en lång intervju. Han har ju sett hur Jimmie väljer att eskalera allt som SD tidigare städat undan och tänker väl att jag gör som Jimmie. Det blir inte bra och senare i SD:s interna utvärdering så är det just Charlie Weimers som blir syndabock för det dåliga valresultatet. Charlie Weimers, som egentligen inte är Sverigedemokrat utan tog chansen att hoppa över till SD istället för att bli arbetslös, kan inte det interna spelet i SD. Därför blev han syndabocken.

Dags för valvaka och förväntningarna är stora hos Sverigedemokraterna
Det har ju ”känts bra” hos den lilla kärnan aktiva och ”SD-svansen” har gått överstyr av lycka över både eskalering, folkutbyte och ryssvänlighet. Men så var det det här med väljarna. För många Sverigedemokrater fortfarande något man inte riktigt vet hur man skall hantera, men det har ju löst sig genom andra partiers tillkortakommanden tidigare, så varför bry sig? Valresultatet blir en kalldusch för SD. Partiet backar -2,17% och landar på blygsamma 13,17%. Långt under partiets interna målsättning som var fem mandat. Istället får man behålla de tre mandat man har, och det är det enda egentligt positiva med SD:s Europavalrörelse 2024. Även valvakan blir ett fiasko för SD då veteranen David Lång går förbi Expressens reporter som intervjuar Richard Jomshof och hojtar ”ausländer raus, ausländer raus” i reporterns mikrofon. David Lång väljer efter detta att lämna riksdagen där han suttit som ledamot sedan 2010.

Varför gick valet så dåligt för SD? 5 punkter som förklarar SD:s dåliga valresultat

1. Kampanjbudskapet ”Mitt Europa bygger murar”. Uppenbart ett budskap partiet själva inte var bekväma med. I valmanifestet lyfts det inte fram, vare sig budskap eller formspråk, och i valfilmen dyker det upp först på slutet. Därmed missar SD att sätta upp migrationsfrågan ordentligt på dagordningen. Dessutom om SD inte själva känner sig bekväma med kampanjen är sannolikheten för genomslag liten. Den sannolikheten infriades. Migrationen kom helt bort och SD är själva medskyldiga till det.

2. Trollfabriken. Det fanns naturligtvis en baktanke hos TV4 att välja att sända inslagen när man gjorde. Ingen tvekan om det. Men bägge avsnittet var mycket tunna och innehöll inget egentligt anmärkningsvärt. Kommunikationschefen Joakim Wallerstein hanterar kriskommunikationen professionellt och korrekt. Där skulle trollfabriken tynat bort. Jimmie Åkessons hantering av samma Trollfabrik är en total katastrof från början till slut. Till skillnad mot Joakim Wallerstein, väljer Jimmie Åkesson att eskalera. Med sitt ”Tal till nationen” så dör Sverigedemokraternas Europavalskampanj. Det är nu en kampanj som riktar sig till partiets kärntrupp och ”svans”. Inte till partiets väljare.

3. Charlie Weimers utspel om ryssvänliga partier var spiken i kistan och gjorde sannolikt att de väljare Charlie Weimers fått med sig från KD nu återvände till KD och Alice Teodorescu Måwe som gjorde en riktigt bra kampanj. Till skillnad mot Charlie Weimers.

4. Chat Control. Trots att SD profilerat sig hårt i frågan, Adam Marttinen hade jobbat hela våren med att få upp frågan och även Ungsvenskarnas Emil Eneblad drev på. Dessutom fick SD oväntad hjälp av MUF:s ordförande Douglas Thor. En fråga som hade fått många unga till vallokalen, där SD är starka. Sverigedemokraterna, eller snarare Jimmie Åkesson totalbommade hela frågan.

5. SD har två motsägelsefulla element att arbeta med i sin kampanjverksamhet. Det ena är partiets kultur och det andra är partiets strategier. När Jimmie Åkesson tar över kampanjen är det kulturen som tar över. Det blir en hätsk och hatisk kampanj som riktar sig till partiets kärna och svans. Chat Control är en strategisk fråga. Den vänder sig inte till partiets kärna av äldre, lågutbildade och digitalt efterblivna personer. Som nämnts innan hade strategerna, dvs Joakim Wallerstein checkat ut. Med det kan också konstateras att magin kring Jimmie Åkesson är borta.

Vilka blev valda?
Valets efterspel fortsätter i samma fiasko för SD som valrörelse och valvaka. Förklaringen är att SD aldrig gör några justeringar eller styr upp pågående kampanjer/verksamheter. Man ägnar sig i huvudsak åt populistiska utspel som innebär en kort stund av varmt kiss i byxan, där SD hånler segervisst gentemot sin omgivning. Alla valrörelser och mandatperioder är långdistans. Att jobba med korta populistiska inslag och ta ut segern i förskott leder alltid till att kisset kallnar och hånleendet stelnar. Sedan 2010 (egentligen 2006) har SD klarat sig i alla fall, i huvudsak med hjälp av andra partiers tillkortakommanden, toppat med Decemberöverenskommelsen den 27 december 2014. Samma dag sa Gustav Gellerbrandt upp sig hos Moderaterna, vilket är symptomatisk exempel på hur SD byggt sina framgångar. De är till mycket stor del byggda på andra partiers groteska inkompetens. Denna gången klarar man sig inte och ett snopet SD står där med stelnat leende och kallt kiss i byxan. Men inte heller då gör man någon självrannsakan. Valutvärderingen består av att man till slut gör Charlie Weimers till syndabock och så är det bra med den saken. En möjlig förklaring till att SD inte gör mer är att de tidigt insåg att den som kört krishantering av ”Trollfabriken” och Europavalrörelsen i botten är Jimmie Åkesson. Där åkte locket på.

De valda parlamentarikerna är:

1) Charlie Weimers, som högst sannolikt gör sin sista mandatperiod för SD. Charlie Weimers har en bakgrund i Moderaterna (MUF), därefter Kristdemokraterna (KDU) och sedan 2018 Sverigedemokraterna. Charlie Weimers är en skicklig och väl skolad politiker. En udda fågel i SD och ingen del av SD:s interna kultur.

2) Beatrice Timgren, nyvald. Henne vet vi inte mycket om mer än att hon tagit snabbspåret via Ungsvenskarna in i partiet. Lite udda då hon är 35 år gammal, vilket är i senior för en Ungsvensk.
Civilingenjör och av hennes valkompass att döma mer moderat/KD än SD. Bidrar inte med mer än vanligt floskelbingo och ointressanta självklarheter på sina sociala medier. Bekväm kandidat för SD. Kommer göra sitt jobb utan att haverera. Det är på den nivån man är en bra kandidat för SD. Snäll och konflikträdd vaniljtant. Det gillas inom SD.

3) Dick Erixon. Tidigare ansvarig för partiets tidning Samtiden och ansvarig utgivare för Riks. Gammal centerpartist som hamnar i Europaparlamentet som ett arbetsmarknadsprojekt. Inte heller en del av SD:s internkultur och uppenbart inte lika populär hos SD:s väljare som hos partiledningen. Dick Erixon hade en tuff personvalsstrid med Maria Rosander, 5:a på listan och polis från Uppsala. Länk till hennes konto på X som är ett pågående haveri. Maria Rosander är kulturell Sverigedemokrat och total politisk analfabet. Det är en lågoddsare att hon sitter i Riksdagen kommande mandatperiod. Uppenbart en kandidat som SD:s väljare uppskattar mer än en pensionsfärdig homosexuell fd. centerpartist. Just den delen av centerns liberalism är inte så populär inom Sverigedemokraterna. I varje fall inte väljarna.

På fjärde plats på listan stod Patrik Jönsson, som ingen såg röken av under hela Europavalkampanjen. Drog inte heller några personröster. Det är en mycket märklig sammansättning av lista, givet att SD hade som ambition att ta 5 mandat. En uppenbar valvinnare är Caroline Nordengrip som är mycket populär inom SD och också fått nationellt genomslag efter hennes insatser som soldat för de Ukrainska styrkorna i kriget mot Ryssland. Henne sätter man på 10:e plats. Helt obegripligt ur ett strategiskt synvinkel. Men nu vet vi att inget beslutas i SD utan att passera Jimmie Åkesson och då upphör alla rationella framgångsstrategier. Förklaringen till den märkliga listan ligger i internkulturen. Som har absolut noll relevans hos väljarna. Men väljare är som bekant mest till besvär inom SD. Deras enda uppgift är att generera mandat. Inte få något relevant erbjudande eller någon pay-back.

Europavalet i Mölndal Stad
Gjorde SD Mölndal något för de sammanlagt 77 037 kronor man brände av skattebetalarnas pengar? Jodå, lite aktiviteter hade man faktiskt. På Sverigedemokraterna Mölndals Facebook hittar vi tre aktiviteter. Den första vi hittar är från den 25 maj där SD Mölndal ställde upp med kampanjtält på Lindomedagen. Traditionell aktivitet som SD Mölndal är ganska bra på. Lite småprat, fika och socialt, typ ”Café SD” som är en favorit hos lokalavdelningen SD Mölndal. Någon kampanj är det alltså inte frågan om. Inga talare och inget budskap förmedlas. Sånt är jobbigt. Kräver att man organiserar detta och dessutom kan man ju få massa frågor om politik, som ingen kan svara på.

Nästa aktivitet den 31 maj, är en flygbladsutdelning utanför COOP i Kållered. Inte den mest frekventerade livsmedelsaffären i Mölndal och säkert kan ni gissa vilka som handlar är. Det här är ytterligare en favorit. Lilla Kållered är ett säkert SD-fäste och här är SD starkt kulturellt förankrat. Skulle SD helt byta fot och plötsligt vara för öppna gränser så hade många av SD:s väljare i Kållered fortsatt slentrianrösta på SD. Inte heller här driver man någon kampanjverksamhet med talare.

Det sista vi hittar är SD Mölndals deltagande på SD Göteborgs motorträff ute på bananpiren i Göteborg. Här finns det talare och en mängd olika aktiviteter. SD Göteborg brukar ha bra arrangemang, det är en vuxen och väl fungerande del av SD. Den enda i Västsverige tyvärr. Naturligtvis inte fel av SD Mölndal som ligger vägg-i-vägg med Göteborg att delta på arrangemanget. Men försöket att göra det till sitt eget är tämligen osnyggt. Inte minst mot SD Göteborg. Dock inget ovanligt i Västsverige att SD Göteborg mest får skit och knivhugg i ryggen av mindre föreningar och distrikt som existerar enbart som parasiter på SD Göteborgs arbete

Hur gick Europaparlamentsvalet i Mölndal?
Det gick både bättre och sämre än i genomsnitt. SD Mölndal gick back -1,96% ( mot 2,17 i hela riket), men kom inte upp i mer än 11,56% av rösterna (mot 13,17 i hela riket). Med det blev SD i Mölndal bara 4:e största parti, slaget av Socialdemokraterna, Moderaterna och Miljöpartiet (!). Oerhört svagt och ett av Martin Linder-Loods alla misslyckanden som ordförande för SD Mölndal. I en del distrikt är tappet mycket stort. I viktiga Hällesåker och delar av Lindome tappar SD Mölndal mellan 4-5% av rösterna. Det här är stommen hos SD Mölndal med runt 30 procent av rösterna.

I Martin Linder-Loods eget valdistriktet (Kvarnby Norra) är tappet störst i hela kommunen, SD tappar 4,78% av rösterna i ett distrikt där man redan är svagt och kommer ut med 8,81%. Finns ett fantastiskt underhållningsvärde i det då Martin Linder-Lood attackerar Fredrik Mellbin hårt för att Mölndal, inte har samma valresultat som Lilla Edet. Enkla skillnader som att Lilla Edet är en glesbygdskommun och Mölndal en del av storstaden Göteborg förstår uppenbart inte Martin Linder-Lood. Detta trots att han själv bor bara några hundra meter från kommungränsen och är omgärdad av tät bebyggelse, dyra bostadsrätter och alla andra attribut som präglar en urban storstad. Det är bortom normalt oförstånd p.g.a. av låg kognitivitet. Det är så uppenbart efterblivet att det handlar om ett funktionshinder.

Skulle Europavalet varit ett kommunalval i Mölndal så hade SD Mölndal troligen tappat 2 mandat, från 9 till 7. Möjligen ytterligare ett mandat, därför att SD Mölndal tappar absoluta mesta väljarna i Lindome-Hällesåker där man också har störst stöd. Där man förlorar mest väljare förlorar man också mest mandat. Det finns flera osäkra faktorer i detta, valdeltagandet är mycket annorlunda, ett kommunval handlar om helt andra frågor. Det går därför inte att jämföra rakt av. Alla slutsatser blir därför gissningar, även om riktningen är klar. SD tappar väljare. Ett möjligt utfall ett minus på 3 mandat. Från 9 till 6. Det beror helt på SD Mölndal själva i vilken grad de mobiliserar och vilken politik de går till val på. Som det ser ut nu har man ingen möjlighet att mobilisera då partiet består av en liten kärna zombies med framtiden bakom sig. SD Mölndal har inte heller någon politik. Deras hemsida är kliniskt befriad från lokalpolitik.

Vart tar då väljarna vägen?
I Mölndals fall är det väldigt tydligt i Europaparlamentsvalet. Väljarna vandrar vänsterut. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet går samtliga fram. Samtidigt backar alla andra partier. Nu är inte ett Europaparlamentsval jämförbart med ett kommunval, men en del gemensamma mönster kan man skönja. Det kommer se annorlunda ut i kommunvalet 2026, men sannolikt mest i intern fördelning. De rödgröna partierna kommer gå fram, även om fördelningen blir annorlunda. Är väljarna hyggligt nöjda med nuvarande majoritet, S+M, kommer den få förnyat förtroende. Som det ser ut här med ytterligare några mandat för Socialdemokraterna. Vi kan också notera att de socialliberala mittenpartierna, L, C och KD samtliga fortsätter sin kräftgång. För Liberalerna/Centern innebär det ett kommunalråd mindre då detta kommer gå till Vänsterpartiet som redan idag är fjärde största parti sett till antalet röster. Ingen förlust för kommunen då ingen av dem visat något större politiskt ledarskap och varit ointresserade av att suga upp de tre mandat som SD har lämnat ifrån sig. Är man inte intresserad av gratis mandat så är man inte heller framgångsrik hos väljarna. Svagt ledarskap straffar sig alltid. KD verkar av allt att döma fortsätta som ett marginaliserat felräkningsparti på okänd plats i politiken. Straffas hårt i Europaparlamentsvalet och sannolikt ännu hårdare i kommunvalet då KD mest utmärkt sig för barnomsorgssocialism och i övrigt verkar vara helt ointresserade av alla de högerväljare som Moderaterna lämnat i samband med koalitionen S+M. Partier med en färglös politik som mer påminner om dimmigt väder är inte någon stor framgång i vallokalerna.

Hur blir det med SD? Svårt att säga, men för partier som inte kan nå majoritet är SD enbart nedsida. I all synnerhet som man redan gjort sig omöjliga med sina haverier och har en gruppledare med bakgrund i Nationaldemokraterna. Ingen kommer vilja ta i SD med tång. Möjligen om man kan nå majoritet, men med det svaga politiska ledarskap som utmärkt mittenpartierna C, L och KD under denna mandatperioden finns det inget som talar för att det politiska modet helt plötsligt och från ingenstans skulle uppenbara sig. Då får de byta ut folk. Något som högst sannolikt också kommer ske efter valet 2026.

 

Hans Wessberg
redaktionen@wessbergconsulting.se